Den 2 april, en solig vårmorgon gav sig en busslast förväntansfulla seniorer iväg på resa med första målet till Hönsalottas Luffarmuseum i Boda. Gunnel Torstensson var färdledare och informerade under resan om orter vi passerade och om våra småländska glasbruk. Väl framme vid luffarmuseet mitt i glasriket hälsades vi välkomna av Snacke-Per som på ett inspirerande sätt berättade om glasets historia och om luffarepoken 1885-1957 då det funnits runt 20 000 luffare i landet med namn som Brokiga Blad och Rostfria Karlsson. Museet har fått sitt namn efter Hönsalotta som var en kvinnlig luffare som vandrade runt med höns på ryggen. På museet kunde vi titta på en imponerande samling av originalföremål från luffarepoken såsom oljemålningar, silhuettklipp och en ansenlig mängd av trådslöjd i form av vispar, cyklar och ljuskronor. Foton på flera luffare med deras livs historia fanns även att beskåda. Medan vi intog en god luffarbuffé fick vi lyssna till musikunderhållning och roliga historier med anknytning till luffarlivet. Besöket på museet avslutades med kaffe och ostkaka varpå resan gick vidare till Växjö och Östrabo biskopsgård där stiftskansli och biskopens bostad inhyses.  Vi fick en intressant information om gårdens historia, rummen och deras olika funktioner.  Östrabo uppfördes i slutet av 1700-talet efter beslut av Gustav III. Esaias Tegnér är en av de biskopar som under första delen av 1800-talet haft arbetsplats och bostad på Östrabo. Efter rundvandring i den nyrenoverade, ljusa och smakfullt inredda byggnaden var det dags för hemresan. Ett varmt tack framfördes till Gunnel för en givande och väl genomförd resa där vi berikats med goda kunskaper om såväl luffarliv som stiftets biskopsgården.

Foto: Börje Sällberg